I källaren glimmar berättelser och sagor...
Till vänster hittar du några
En berättelse ur trädet
Den här berättelsen handlar om ljus i natten, viskade hon. Om regn och ett träd i kvällningen. Man kan klättra upp i det trädet och vila där under stjärnhimlen. Det finns en lite koja där uppe också, fortsatte hon ivrigt. Där står en rykande kanna te. Och nybakat bröd. För den som kommer förbi. Och fåglarna har sitt bo lite längre upp i trädet. De kvittrar lågt en vacker melodi. Så att man somnar gott. Och när man vaknar hör man tranorna sjunga i morgonljuset. Jag var där. Jag hörde dem en gång. Och när man hör den sången då vet man att man är på väg. Att man kan hitta sin alldeles egna väg. Att man kommer att komma fram, tillslut.
~
Berättelsen om en fanfar
Och dörren öppnades med en fanfar ut mot gräset och vattnet. Portvalvet höjde sig mot himlen och den snidade eken var dekorerad med lysande ädla växter. Allt var levande. Du är levande. Du går genom porten, ut i det öppna. Ditt eget vackra liv.
Där står människor samlade på din kullerstensbelagda gård. De hör alla samman med dig, och vill lyssna och berätta, ge rum för dina viktiga frågor som ni delar. Vinden hummar på en liten melodi i grässtråna. Och de personer som är där vill sjunga med dig vid glöden, ända in i den stjärnbeströdda natten och genom den till den första gryningstimman.
Och aldrig vill de lämna dig – även när de går sina egna vägar, kanske ibland i en helt annan del av världen – ty, de tillhör ditt liv.
~
Ni ska åter samlas, och berätta era berättelser, i ett aldrig upphörande samtal. Inte ens när du slutat andas upphör berättelserna. De sträcker sig från gårdagen, ända in i de kommande århundradena...
