VÄLKOMMEN !

    Charlotte Björck                                    

 

 

 

 



 

 

Läs en kort saga:

En berättelse ur trädet...

 

 



Läs berättelsen om Den ensamma pallen...



 

 

Läs en kort berättelse:
Jag ska släppa in regnet





Läs: Du rörde vid min mantel





Läs sagan om Den svarta katten och den himmelsblå giraffen...

 

 


Läs sagan om Det röda skrinet...

 

 


Läs sagan om Den djupröda bönan...



 

 

En påbörjad saga

Höstlöven svischade ned genom träden… Det var oktober, inte en av de där gyllene, strålande höstdagarna, utan en som förebådade snö. Himlen var täckt av skuttande gråvita moln. Men, vad var det där? En liten gul fågel blev synlig på en av trädets grenar. Den hade varit dold av alla löven, som nu istället låg på marken.

Fågeln såg sig förvånad omkring och skakade huttrande på sin gula fjäderdräkt. ”Usch, vad kallt!” kvittrade den. ”Var tog alla värmande löven vägen?”

Just då kom en riddare förbi. Han var på hemväg och längtade till sin sköna riddarborg. När han lyfte ansiktet en smula fick han syn på den lilla fågeln. ”Va! En kanariefågel, i den här kylan! Hur har den hamnat här?” undrade han högt för sig själv, och hoppade genast av hästen som han red på, och band den vid trädet. Sedan började han vissla en melodi som han lärt sig av älvorna när han var liten. Det var en förtrollad melodi - silvermusik som endast några få utvalda människor kände till. Men fåglarna visste allt om den, för det var deras språk.

Han sjöng för fågeln att den inte skulle vara rädd, och han sjöng undrande om hon ville följa med hem till hans varma riddarborg.

”Riddarborg låter mörkt och fuktigt” kvittrade fågeln tillbaka. ”Jag är van vid den silverne forsen och de gröna träden, och solens gyllene värme”.  ”Jamen, du kan stanna hos mig över vintern. Till våren kan du flyga hem igen. Och min borg är inte så fuktig. Lite i skafferiet kanske, och i hörnen, men i stora salen brinner det alltid i eldstaden så muntert och värmande”, svarade riddaren. ”Kom nu, här kan du i alla fall inte sitta, då fryser du snart ihjäl”.

Fågeln kände att riddaren hade rätt, och hon flög ned och satte sig på hästens sadelknapp. Riddaren löste upp tyglarna från trädstammen och svingade sig upp på hästen. Så red de i gallopp den sista biten hem.

 

 


 

 

Uppdaterad 2012-01-01

Inspirerad ?

© Charlotte Björck 2012

e-post: cb (at) charlottebjorck.com

               Ingång                              Tankar                 Bilder                         Dikter                      Sagokällare