En berättelse ur trädet

Jag ska släppa in regnet. Fönstret har varit stängt så länge nu...

Det hände mig något märkligt härom kvällen. Klockan var strax efter sju och jag satt och tänkte på min säng när det plötsligt ringde på dörren. Förskräckt hoppade jag till. Jag har ännu inte bytt ut den gräsliga dörrklockan. Först visste jag inte om jag skulle öppna. Det är ju sommar och jag väntade mig inget besök. Men sedan tänkte jag att jag kunde väl öppna för grannen eller dörrknackarna och höra vad de ville. Någon annan trodde jag knappast att det kunde vara. Men det var varken grannen eller någon slags försäljare. Där stod en lång och gänglig man i svart regnkappa. Vattnet droppade från hans mustascher.

- Jag ville bara lämna igen de här. De är väl dina? sa han frågande och sträckte fram handen. Tveksamt tog jag emot föremålen och tittade ned i min hand. Där låg en kvist från ett träd, och en sten slipad av havet. Jag hade aldrig sett dem förr, ändå kände jag igen dem.

- Tack! svarade jag förundrad och förvirrad. Han log, vände sig om, klev ned för trapporna och var borta. Sakta stängde jag ytterdörren.