|
Att mötas – om olika faktorer som påverkar mötet
mellan klienten och den professionella hjälparen
Det här är en sammanfattning av mitt examensarbete på socionomlinjen våren 2004. Uppsatsen i sin helhet finns att läsa i pappersform på biblioteket för socialt arbete, Stockholms universitet. I denna sammanfattning har jag gjort smärre justeringar av innehållet (juni 2008).
Syftet med min uppsats var att försöka skissera en bild av vilka faktorer som kan tänkas påverka mötet mellan klienten och den professionella hjälparen, för att på det sättet bidra till diskussionen omkring detta möte.
Med professionell menar jag här endast att personen befinner sig i sin människovårdande yrkesutövning. Den professionella kan således göra både ett gott och ett mindre bra arbete. Med klient syftar jag på en vuxen människa (myndig) som befinner sig i kontakt med en yrkesutövande person inom det människovårdande fältet. I begreppet innefattar jag alltså myndig klient, patient, konfident, och som jag ser det idag, även brukare. (För en mer detaljerad definition läs min uppsats). Jag vill också understryka att det handlar om roller – det är oavsett rollerna alltid två människor som träffas.
Jag genomförde mitt uppsatsarbete genom att studera forskningslitteratur begränsad till åren 2000-2003, och facklitteratur begränsad i huvudsak till åren 1995-2003.
Mötet definierade jag utifrån delar av Martin Bubers (1878-1965) teorier om Jag-Det erfarenheten i förhållande till Jag-Du relationen (Buber, 1923/1990a), där mötet endast kan äga rum i en Jag-Du relation – det vill säga då vi accepterar och bekräftar den människa vi står inför, då vi ”…menar just denna andra människa /---/ så att mina ord kan riktas med största allvar till henne, just till den hon är” (Buber, 1953/1990b, s. 47f). I detta ingår också en ömsesidighet.
Jag fann många olika faktorer som kan tänkas påverka mötet. Här nedan följer först en punktlista och sedan en sammanfattande beskrivning av resultatet. Jag gör inte anspråk på att ha funnit ett uttömmande svar – det finns säkert flera faktorer som påverkar mötet, som jag ännu inte uppmärksammat. Kanske känner du till eller kan komma på några?
Inom ramen för en C-uppsats kan jag inte heller göra anspråk på att ha funnit något absolut svar. Syftet med min uppsats var därför inte att presentera en "sanning", utan snarare att ge en antydan, skissa en bild, för att med denna skiss inspirera till fortsatt forskning och fortsatta tankar och samtal vid konferensbord och köksbord, på gräsmattan, trottoaren eller varhelst vi befinner oss. Vad som påverkar mötet, och hur vi kan skapa så goda förutsättningar som möjligt för det, är en mycket viktig fråga väl värd att fundera vidare på, eftersom det får ringar på vattnet och inverkar på personens välmående långt utanför de rum där hon eller han befunnit sig i en klientsituation. Och sannolikt berör detta möte eller avsaknad av verkligt möte var och en av oss, någon gång i livet – antingen det gäller oss själva eller någon som står oss nära.
De faktorer jag funnit som kan få betydelse för mötet mellan klienten och den professionella är:
~ Synen på vad som är hjälp
~ Synen på människan
~ Den professionellas självkänsla, självkännedom och självbild
~ De ”filter” vi bär med oss i form av tidigare erfarenheter
~ Etik och empati
~ Den blivande professionellas utbildningssituation
~ Den fysiska och psykosociala arbetsmiljön
~ ”Hjälporganisationens” olika mål
~ Den asymmetriska relationen
~ Klientens och den professionellas medvetenhet och öppenhet om sina respektive syften och mål med sammankomsten
~ Dokumentationen och tolkningsföreträdet
~ Tidsutrymmet
~ Språket
~ Klientens möjlighet att välja professionell
~ Det ömsesidiga förtroendet kontra avsaknaden av förtroende
~ Kommunikation genom tolk (en faktor jag inte undersökte närmare i min uppsats och som därför inte finns med i sammanfattningen nedan, men som jag anar får betydelse för mötet).
När två människor har kontakt med varandra i rollen som professionell och rollen som klient skapas en asymmetrisk relation. Relationen är asymmetrisk i så motto att klienten kommer för att få hjälp och den professionella är där för att hjälpa (Snellman, 2001). Det är inte meningen i första rummet att den professionella ska känna sig sedd och lyssnad till, utan det är klienten som ska vara i fokus. Relationen kan också vara asymmetrisk ifråga om makt och tolkningsföreträde, och då är det ofta den professionella som har tolkningsföreträdet, och makten att bifalla eller avslå klientens önskemål (Kamali, 2002).
Därför blir synen på vad som är hjälp och synen på människan viktig. För att ett möte ska kunna äga rum är det viktigt att den professionella ser på klienten som en person, ett subjekt (Snellman, 2001), som kan vara delaktig i att hjälpa sig själv. Därmed blir enligt min mening också klientens egen upplevelse och uppfattning av vad som är hjälp av betydelse.
(Båda parter behöver få komma till tals. Det är svårt att ta emot en hjälp som du inte uppfattar som hjälp, men det blir också svårt att ge en hjälp om du tror att din insats inte hjälper personen. Det krävs alltså en öppenhet från båda hållen).
För att den professionella ska kunna bekräfta och acceptera klienten krävs att den professionella har självkännedom, och därmed en hyfsat verklighetsnära självbild – så att den professionella kan skilja på sig själv och klienten, sina egna behov och klientens (Holm, 2001).
Den professionella behöver också vara utrustad med ett etiskt förhållningssätt och en empatisk förmåga (Trunnerup, 1999). En empatisk förmåga innebär i detta sammanhang att kunna ”…beröras av den andras känslor /…/, att förstå den andres upplevande och slutligen att vägledas av denna förståelse i kontakten med den andra, vare sig det innebär att hjälpa i handling eller att kommunicera förståelsen i ord” (Holm 2001, s. 127).
Här kan den professionellas utbildningssituation få betydelse. Genom att bli empatiskt bemött av sina lärare kan den blivande professionella utveckla ett empatiskt förhållningssätt till de framtida klienterna (a.a). Enligt min mening har utbildningen och lärarna här en stor potential och en mycket viktig roll, genom att ge studenterna utrymme att även växa i självkänsla – eftersom jag menar att det bland annat är ur den sanna självkänslan som förmågan att se och lyssna till en annan människa kan spira.
Genom att få lov att ställa sina egna erfarenheter som subjekt i relation till kurslitteraturens bilder och teorier menar jag att den blivande professionella också kan öka sin självkännedom. Jag har inte funnit någon diskussion kring detta i den litteratur jag studerat (ett lysande undantag är dock ovan citerade Ulla Holm (2001)), men min erfarenhet säger mig att det är mycket viktigt. Att få erkänna att man är en levande, kännande människa med egna erfarenheter som stundtals tangerar det kurslitteraturen tar upp, det tror jag är avgörande för att i förlängningen kunna möta klienten som en människa med lika värde. Och tvärt om tror jag att det kan vara förödande att under en hel utbildning tvingas låtsas som om kurslitteraturen aldrig berör studenten personligen. Om vi inte får erkänna att vi som människor bär på olika erfarenheter – såväl svåra som goda – hur ska vi då i framtiden kunna undvika det ”vi och dem”-perspektiv, som enligt min mening omöjliggör mötet?
Genom att den blivande professionella får öka sin självkännedom blir risken också mindre att de ”filter” hon eller han bär med sig i form av tidigare erfarenheter (Trunnerup, 1999) i allt för hög grad hindrar den professionella från att kunna se klienten som klienten verkligen är. (Både den professionella och klienten bär på dessa erfarenhetsmässiga "filter" (a.a)).
Innehållet i utbildningen kan, som jag ser det, även ge verktyg att förstå människan och hennes liv ur många olika aspekter, vilket kan underlätta för mötet.
Den fysiska och psykosociala arbetsmiljön inverkar också på mötet (Billquist, 1999). De utgör en betydande del av ramen för sammankomsten. De fysiska rummen visar för oss om vi är likvärdiga eller inte (Gordan, 1996). Rummen och möbleringen skapar en stämning – har vi till exempel olika bekväma stolar eller likadana, är det trivsamt eller ogästvänligt där vi sitter? – och blir en del av bemötandet (a.a).
Och den professionellas psykosociala arbetsmiljö påverkar den professionellas bemötande av klienten. I ett gott klimat ger de professionella öppen feedback till varandra, och kan på så sätt hjälpa varandra att upprätthålla det goda bemötandet mot klienterna (Hall, 2001). Enligt min mening är dessutom ett gott bemötande de professionella emellan en förutsättning för att i längden orka se och möta klienten. Om du själv inte blir sedd och mött med respekt, hur ska du då i längden kunna se och möta någon annan? Ett gott ledarskap inom organisationen blir här också av stor vikt (Hall, 2001 och Denvall, 1999).
De olika målen som organisationen, den professionella och klienten har spelar också in. Man kanske tror att man är överens om målet för sammankomsten, men i själva verket kanske organisationen har ett mål – eller flera olika disparata (Granér, 1991) – den professionella ett annat och klienten ett tredje. Målen är inte alltid öppet uttalade och ibland inte ens medvetna (Trunnerup, 1999), vilket kan bli ett hinder i mötet.
Dokumentationen och den professionellas tolkningsföreträde kan försvåra ett möte, då journalen kan börja ”leva” sitt eget liv, och läggas som ett raster över samtalssituationen. Den levande klienten riskerar att försvinna bakom beskrivningarna av henne eller honom (Bernler & Johnsson, 1995). Språket är här en viktig faktor (Skau 1992/2001), där å ena sidan journalens språk kan reducera klienten till ett objekt (a.a) och på så sätt blir ett hinder i mötet, medan å andra sidan samtalet mellan klienten och den professionella, som jag ser det, kan ge rum för mötet, och en möjlighet för klienten att hitta fram till sin egen berättelse och sitt eget språk (Hessle, 1997).
För att mötas behövs det också tid. Ett litet tidsutrymme ger inte per automatik ett dåligt bemötande (Ottosson, 1999 och Hall, 2001), men ”Det förefaller naivt att tro att den ökade arbetsbelastningen och tidspressen inte skulle leda till negativa konsekvenser för upprätthållandet av ett empatiskt bemötande och professionellt förhållningssätt” (Holm 2001, s. 52). Dessutom menar jag att klienten kan behöva tid på sig för att hinna öppna sig och bli närvarande. Är tidsutrymmet då litet, kan det bli ett hinder för själva mötet.
Det ömsesidiga förtroendet slutligen, ligger – som jag förstår det – implicit i Martin Bubers teorier om mötet. Utan förtroende kan inget möte ske. Här kan det få betydelse om klienten själv får möjlighet att välja sin professionella hjälpare (Hessle, 1997).
Referenser för denna sammanfattning
Billquist, L. (1999). Rummet, mötet och ritualerna. En studie av socialbyrån, klientarbetet och klientskapet (avhandling för doktorsexamen, Göteborgs universitet).
Bernler, G. & Johnsson, L. (1995). Den sociala journalen. II: Tre bilder av socialtjänstens klient. (Rapport 1995:7). Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete.
Buber, M. (1990a). Jag och Du (M. & C. Norell, övers.). Ludvika: Dualis (Originalarbete publicerat 1923).
Buber, M. (1990b). Det mellanmänskliga (P. Sällström, övers.). Ludvika: Dualis (Originalarbete publicerat 1953).
Denvall, V. (1999). Forskaren – att bryta det socialas arv. I V. Denvall m.fl. Möten med Anna. Vännen, socialarbetaren och forskaren (pp. 122-138). Lund: Studentlitteratur.
Gordan, K. (1996). Professionella möten. Om utredande, stödjande och psykoterapeutiska samtal. Stockholm: Natur och Kultur.
Granér, R. (1991). Arbetsgruppen: Den professionella gruppens psykologi. Lund: Studentlitteratur.
Hall, S. (2001). Det offentliga mötet. Om etik, tilltro och bemötande på försäkringskassan. Lund: Bokbox.
Hessle, S. (1997). Samtal med B. Stockholm: Mareld.
Holm, U. (2001). Empati. Att förstå andra människors känslor. (2:a rev. uppl.). Stockholm: Natur och Kultur.
Kamali, M. (2002). Kulturkompetens i socialt arbete. Om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund. Stockholm: Carlsson.
Ottosson, J-O. (Red.). (1999). Patient-läkarrelationen. Läkekonst på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur och Kultur.
Skau, G. M. (2001). Mellan makt och hjälp. Förhållandet mellan klient och hjälpare i ett samhällsvetenskapligt perspektiv (L. Ganuza Jonsson övers.) (2:a rev. uppl.). Stockholm: Liber (Originalarbete – 1:a uppl. – publicerat 1992).
Snellman I. (2001). Den mänskliga professionaliteten. En filosofisk undersökning av det autentiska mötets betydelse för patientens välbefinnande (avhandling för doktorsexamen, Uppsala universitet).
Trunnerup, A. (1999). Socialarbetaren – att mötas. I V. Denvall m.fl. Möten med Anna. Vännen, socialarbetaren och forskaren (pp. 84-121). Lund: Studentlitteratur.
| 
