Makt

Nu sitter jag i sommargräset och skriver. Det är redan sensommar, men fortfarande varmt. Och jag är några dagar vid havet. Var är du nu? Hoppas att du är någonstans där du trivs. Eller att du snart får komma dit, där du vill vara.

Det här kapitlet ska handla om makt. Makt kan man förstå och definiera på olika sätt. Vad tänker du på när du hör ordet?

Jag tänker både på relationer och på strukturer. Relationer mellan enskilda personer, men också strukturer – familjestrukturer, organisations- och samhällsstrukturer. Hur skapas egentligen strukturer, och hur skapas makt? Vad är makt?

~

Oj! Den frågan var så stor, att nu har det visst hunnit bli höst. Och jag är tillbaka vid mitt fönster med utsikt över husen.

Makt. Ett sätt att beskriva makt, är att den har med handlingsmöjlighet att göra. Att ha makt är att ha möjlighet att agera. Makt är alltså en möjlighet. Och nu menar jag inte en abstrakt möjlighet. Inte en möjlighet i teorin, utan en verklig konkret möjlighet. Du behöver inte göra bruk av möjligheten – det är inte säkert att du använder dig av den – men den måste finnas där inom räckhåll. Annars har du inte makten.

Man kan ha makt över sitt eget liv, och man kan ha makt över andra. Makten är inte konstant och oföränderlig. Du kan ha makt över vissa saker i ditt liv, medan du kanske inte rår på andra saker. Vi kan också ha makten i en viss situation. I en relation är det ibland du, ibland den andra människan (eller djuret eller naturen) som har övertaget, som har den största makten.

Fast när det gäller naturen hör jag här hur du kanske högljutt protesterar och säger att naturen har ingen egentlig makt, för den har väl varken medvetande eller vilja??? Så, då bortser vi från parentesen, och håller oss till relationen mellan människor. (Men, måste man ha medvetande och vilja, för att ha makt? Och är det verkligen så att det som är levande i naturen inte har medvetande och inte förmår att vilja någonting?).

Hursomhelst: Du kan ha makten i en relation. Du är kanske chef, och har makten att bestämma över vem du ska anställa och avskeda, vems lön du ska höja, och vem som får stå över. Då vet du också, att fastän du har denna makt i förhållande till dina anställda så är den här makten inte odelad. Du kanske inte kan följa det som ditt innersta säger dig. Det kanske finns lagar, eller ekonomi som sätter hinder i vägen. Du har kanske kollegor som trycker på och menar att du ska agera på ett sätt som du egentligen inte vill.

Vem har makten då?

Och vem har makten, när du istället som patient kommer till en läkare? Du har en idé om hur du bäst skulle bli hjälpt. Men läkaren gör bedömningen att det du önskar och vill både är onödigt och för kostsamt. Vem har makten i den situationen? Läkaren, du själv eller kanske en osynlig månghundraårig struktur som ni båda är fångna i? Och vad behövs för att du inte ska känna dig maktlös och överkörd, utan istället kunna få tillit till att läkaren gör en riktig bedömning? Och vad kan du göra när bedömningen faktisk är felaktig? Hur får vi makt att bestämma över vårt eget liv, i de sammanhangen?

~

Ska vi nöja oss med att vara fångna i en struktur? Får vi slå oss till ro och mena att vi är maktlösa och ingenting kan göra? Att ändra strukturer tar ofta flera generationer, skrev jag i förra kapitlet. Men det kan också gå fortare, om väl tiden är mogen. Och en organisationsstruktur, en struktur på en arbetsplats, behöver kanske inte ta så många år att förändra, bara viljan och kunskapen finns. (Det är förstås flertalet faktorer som spelar in, till exempel cementerad gruppdynamik, som kan verka näst intill ogörlig att förändra. Och lagstiftning och ekonomi som man kanske helt enkelt inte rår på. Men det finns ändå ett handlingsutrymme, inom dessa ramar).

Får vi då slå oss till ro, och mena att vi är fångna i en struktur och ingenting kan göra?

När det gäller vårt eget liv är det kanske rimligt. Det är bara vi själva som vet vilken ork och kraft vi har att försöka förändra. Men om du till exempel i ditt arbete möter människor i utsatta positioner, då har du inte bara ett ansvar för dig själv (och din eventuella familj). Då är du delaktig i den struktur som finns på din arbetsplats, och som inverkar och har makt över andra människors liv. Och då kan det vara viktigt att fundera över hur de strukturerna ser ut.

Känner du att du har möjlighet att möta de som kommer till dig i ditt arbete på ett respektfullt sätt? Eller har du någon idé om hur bemötandet borde förbättras?

Kanske känner du dig bara stressad, och skjuter undan sådana här tankar om de dyker upp. Kanske upplever du att du har en chef eller kollegor som inte lyssnar. Och att allt bara handlar om att hålla budgeten. Kanske vågar du inte berätta hur du känner. Just så kan det vara. Och vad ska man göra då? Jo, våga låta tanken ändå sippra ned i medvetandet. Och fundera försiktigt: Varför valde jag det här yrket? Var det för att utöva makt över andra? Var det för att vara till hjälp? Valde jag alls? Vilken möjlighet har jag att vara i ett sammanhang där jag möter människor med tilltro och respekt? Är det viktigt? Hur blir jag själv bemött? Hur vill jag arbeta? Vart vill jag gå? I vilken riktning är jag på väg? Hur tar jag ansvar nu? Vill jag det? Kan jag det? Kan jag fråga någon till råds? Är vi flera som kan hjälpas åt i detta? Eller är jag helt ensam, fången, bunden till händer och fötter, i en struktur?

Låt det ta tid. Stora tankar och beslut behöver tid. Men om du bär på dessa tankar och känslor, förneka dem då inte för länge. För då gör du bara illa dig själv, och kanske också människorna du möter.

~

Kan strukturer ha makt? Och hur tar man makten över sitt eget liv? Är det endast pengar och juridiska lagar som styr, eller är det någonting mer eller någonting annat?

De här frågorna är mycket, mycket stora. Komplicerade och komplexa. Det finns inget enkelt svar på dem. Framför allt finns det inte bara ett, utan flera svar. Men det är viktiga frågor, som vi behöver fundera vidare på. Tyst för oss själva, och i diskussion och dialog med varandra.

Hur tar man makten över sitt eget liv? Vad behövs för att du ska kunna leva som du vill? Hur vill du leva?

Det jag ändå vill lyfta fram här, är att jag tror att om vi började våga fråga efter, kräva och sträva efter att få makt över vårt eget liv – så att vi till en större del kan forma vårt liv som vi vill leva det – då skulle vi inte behöva ta makten över någon annan.

Det kan upplevas som lättare att förhålla sig maktlös till sin egen situation, än att försöka ändra på saker och ting. Jag menar inte att vi alltid lyckas ta makten över det vi vill i våra liv. Ibland går det inte. Ibland tar det lång, lång tid. Eftersom allting inte hänger på oss själva – förutom våra egna begränsningar och resurser är vi också beroende av människorna omkring oss och strukturerna vi finns i. Men jag tror att det är viktigt att vi i alla fall försöker. I den mån vi orkar. Annars är risken att vi mitt i vår maktlöshet inför vårt eget liv, istället försöker utöva makt över någon annan.

Makt har den som slår. Makt har den som skrämmer. Och makt har den som manipulerar. En viss sorts makt. Men ändå en maktlöshet. För den som slår är inte fri. Den som skrämmer blir i längden ensam. Och om man bara kan relatera till människor genom att manipulera dem, då blir man ganska fattig.

Den som använder sin makt, sin handlingskraft, på detta sätt, behöver hjälp att hitta andra vägar och förhållningssätt. Behöver hjälp att lyssna på sig själv, sitt innersta, och höra vad som finns där inne. Behöver förstå, på djupet, att ingen, ingen har rätt att förtrycka, eller bestämma över huvudet på dig. (Det sistnämnda är dock inte helt sant, då det finns lagar som ger tjänstemän rätt att i vissa sammanhang bestämma över huvudet på oss. Och föräldrar som måste ta beslut över sina minderåriga barns huvuden ibland. Men ingen har rätt att förtrycka oss. Inte jag, inte du – inte någon).

Vi har inte rätt att förtrycka varandra.

~

Nu är det dags för ett uppehåll igen. Ät någonting gott, ta en promenad, ring någon som du tycker om eller ta dig en tupplur. Eller gör någonting annat viktigt. Och fundera under tiden, om du vill, på vad du själv anser om frågan om makt. (Jag har till exempel inte skrivit så mycket om familjestrukturer. Hur någon eller några i din familj omärkligt eller öppet kan styra över de andra, även då ni inte bor under samma tak. Det kan ju kanske vara en fråga att fördjupa sig i).