En berättelse ur trädet

- Lyssna på trädets hjärta, sa Rosamunda till mig en dag. Och jag lade örat mot barken, omfamnade trädet, strök med handen mot den varma skrovligheten. Detta var vad jag fick höra:

Det var en gång för ganska länge sedan, i ett land ganska långt bort, en gyllene stad. Staden var känd för sina sirliga tinnar och torn och vackra dikter som barnen hittade på. De vuxna understödde barnen genom att ge dem papper och penna och suddigum och färger och målarpenslar så att de kunde visa alla sina drömmar. Och de ordnade fram flöjter och lutor och undervisade i körmusik.

En dag var det en flicka som önskade sig ett piano.
- Ett piano, vad är det för något? undrade läraren som flickan talade med.
- Jo, du vet ett sådant där stränginstrument med tangenter, svarade flickan. Men läraren hade aldrig sett ett piano, så han bad henne beskriva utförligare.
- Det kan vara svart, eller brunt eller vitt, sa flickan. Och så klingar det likt gyllenguld eller marmorklockor i vinden, fortsatte hon ivrigt.
- Var har du sett ett sådant instrument, frågade läraren.
- I mina drömmar.
- Jaha, men då får du visa mig, sa läraren. Du får bygga instrumentet. Jag hjälper gärna till och ger dig ett handtag, om jag kan.

~