För en tid sedan fick jag frågan hur jag ser på förhållandet mellan konst och vetenskap. Här kommer nu en reflexion.

Eftersom jag som människa är stadd i ständig utveckling är detta mitt svar idag. I morgon har jag upplevt nya saker, befinner mig på en ny rastplats, och kommer därför, om du frågar mig, att ge ett nytt och kanske delvis annorlunda svar. Denna fråga är ju också egentligen stor nog för en hel avhandling, eller ett helt liv.

Den första frågan som inställer sig hos mig är: Hur ser jag på konst och hur ser jag på vetenskap? Vad är konst och vad är vetenskap?

Konst är för mig de vackra uttryckssätten: Bildkonsten, musiken, dansen, arkitekturen, teatern, filmen, litteraturen… Genom konsten kommunicerar vi och gestaltar det innersta av livet. Konst, för mig, kännetecknas av att den ger oss inspiration och rum att både utvecklas, växa vidare och fördjupas som människor. Den kan också ge en möjlighet att stanna upp, bli stilla och bara vara i sig själv, här och nu. Konsten, för mig, ger en skönhetsupplevelse, ett tilltal av någonting innerst – det jag vill kalla heligt.

Vetenskapen, hur beskriver jag den? Vetenskap är att systematiskt pröva verkligheten, för att kunna förstå den på ett ibland större och större sätt. Verkligheten är ju föränderlig, och kanske finns det också olika "delverkligheter" i världen, och därför måste vi ständigt på nytt och på nytt både pröva och tolka vår omvärld ur olika synvinklar. Vetenskapen hjälper oss att förstå och hitta förhållningssätt till omvärlden och oss själva.

Och det gör ju även konsten.

Den som gav mig den här frågan antydde själv någonting om att både konsten och vetenskapen är två sätt för människa att uttrycka sig och att förstå omvärlden. Och det håller jag med om.

~

Vetenskap och konst ses ibland som helt skilda från varandra. Men jag tror att det är en dikotomi, en tudelning, som är både onödig och felaktig. Konsten och vetenskapen behöver varandra, och går också i varandra.

När jag tänker på frågan om förhållandet mellan konsten och vetenskapen kommer jag också osökt att tänka på förhållandet mellan naturvetenskap och humaniora samt förhållandet mellan teori och praktik, som man också har delat upp på ett sätt som jag finner både osant och icke ändamålsenligt. Men jag ska inte gå djupare in på dessa frågor här.

Konsten behöver vetenskapen och vetenskapen behöver konsten. Att kunna måla en tavla kräver att vi har kunnat utvinna färger, tillverkat penslar och duk eller papper. Det kräver ett tekniskt kunnande av konstnären, en skolning i hur linjer förhåller sig till varandra, en skolning i att kunna ge form åt skugga och ljus. Dansen kräver att du känner din och de andra dansarnas kroppar, att du vet hur tyngdlagen påverkar dina rörelser. Musiken är fylld av matematik. De vackra arkitektoniska byggnaderna skulle inte kunna uppföras utan vetenskapligt, systematiskt framtagen kunskap. Och du blir inte författare om du inte har någon slags medvetenhet om språkets uppbyggnad, de språkliga byggstenarnas rika möjligheter. Men detta kunnande räcker inte, det måste också finnas en själ, någon som vill något, någon som använder sina tekniska kunskaper för att skapa och gestalta ett djupare innehåll.

Och vetenskapen, i sin tur, skulle vara intet utan konsten, utan det innersta heliga. Utan meningen och sammanhangen.

Vetenskapen har alltid en riktning mot detta. Det är inte säkert att man alltid vet målet, och ibland hamnar forskaren någon annanstans än hon eller han har tänkt sig. Men vetenskapen är ett sökande efter denna mening och detta sammanhang. Och ett sökande efter verktyg, att förhålla sig till och påverka tillvaron.

~

Här kommer jag plötsligt också att tänka på den ständigt pågående tudelningen mellan att satsa på vården och att satsa på kulturen. Men kulturen, konsterna, är ju vårdande och läkande. Det vet man idag.

~

Konsten behöver vetenskapen och vetenskapen behöver konsten. I slutänden handlar allt om vårt behov av mening och sammanhang, vårt behov av att uttrycka oss, kommunicera, vara närvarande och att få möjlighet att förstå oss själva och vår omvärld. Det handlar om vårt liv, och dess innersta kärna. Här går konsten och vetenskapen hand i hand, och vi kan omöjligt vara någon av dem förutan.