Det finns olika sätt att belysa vad det innebär att vara människa. För att kunna ta itu med svårigheter och problem är det ju viktigt att erkänna att de finns, att vi till exempel gör fel ibland eller ofta.

Men lika viktigt är att få erkänna och ge plats för allt det goda och bra som vi kan vara delaktiga i. Att vi får tycka om oss själva, och tro på att vi kan vara medskapare i det som vi och vår omvärld mår gott och bra av. Därför skrev jag denna Godhetsbekännelse som ett komplement till alla syndabekännelser som finns lite överallt i samhället - inte alls bara i kyrkorna - i synen på människan och människans villkor. Varje dag i nyhetsflödet får vi mest speglingar av det negativa som händer i världen, därmed blir också mest människans dåliga sidor varje dag belysta i den offentliga debatten (inte alltid förstås - här tror jag att en förändring är på väg). Människan rymmer ju mycket mera än så.

Den första versionen skrev jag sommaren 2003.

Två år senare 2005, gjorde jag några smärre språkliga/grammatiska förändringar – men med oförändrat innehåll. Förlagan är en gammal kristen syndabekännelse som alltmer sällan används. 

Godhetsbekännelsen

Vi bekänner inför dig, heliga och rättfärdiga Gud,
att vi har strävat efter att göra det goda
i tankar, ord och gärningar.
Vi har älskat dig över allting, och försöker älska
både vår nästa och oss själva.
Genom det goda och bra som vi har gjort
är vi delaktiga i mera gott än vi själva förstår
och har del i världens tillvändhet till dig.
Därför vill vi tacka dig, och ber dig hjälpa oss
att fortsätta göra det goda.
Stötta oss och gläds med oss
för allt det goda som finns
i världen.

Amen