Den ensamma pallen – en saga från våren 1988

 då jag gick i årskurs 6 på mellanstadiet

Den vita pallen stod ensam i det varma soliga gräset. Det var sommar och vinden var ljum. Men pallen var ledsen, färgen var sprucken och den var nött. Ingen hade brytt sig om den på fyra år.

En gång för länge sedan hade den varit ny och vacker. Den hade ägts av en liten flicka, och flickan hade tyckt så mycket om den och hon hade skött den väl. Men en dag då flickan var i skolan så tog hennes pappa den till soptippen.

När den hade stått där i några månader hittade en gumma den och tog med sig den till sin sommarstuga, men sedan hade gumman dött, och nu stod den alltså här, alldeles ensam.

Men en dag kom en liten pojke förbi och såg pallen, han gick närmare och kände försiktigt på den. Plötsligt lyfte han upp den och bar hem den. Han skaffade vit färg och klister sedan lagade han den och gjorde den fin, och nu står pallen återigen i ett soligt varmt gräs, men nu är den fin och glad.